Saturday bitter, butter
Ibland blir jag bara såå förbannad, inombords.. arg frustrerad! Jag blir då arg på ALLT! Småsaker till stora saker jag tydligen samlar på mig.. sen erkänner jag att jag tjuter och typ ångrar alla beslut ja gjort i livet. Jag blir tokig på mig själv för jag tycker att de bara borde vara lätt att tänka positivt och liksom välja det själv, alltså att tänka glatt. Men känslan av att jag bara vill skrika och slå på saker tills ilskan går bort sitter liksom i sig ett tag.
Haha det låter som om jag är världens psycho(vilket jag också är iof;) nej men varför ska jag låtstas?? För andras skull? Eller är de så att jag låtstas inte när jag väl är glad å helt enkelt fakriskt bara har riktiga skit tillfällen då jag känner ilska?Jag hoppas o tror på de sistnämnda.
Ville bara avreagera mig en aning.. så nu på med sminket för att ingen ska se ränderna från tårarna i ansiktet sen är det bara att vara glad och leva vidare som vanligt med ett fett leende på läpparna...
just NU känner jag så.. inte annars, bara så inte alla nu frågar mig hur jag egentligen mår o blablabla.. jag är bara ärlig i detta inlägg o skriver exakt som ca 90% av svenska befolkningen främst kvinnor kan känna sig ibland.(med betoning på ibland)
så om några btimmar e jag happy igen..
no questions PUSS :)
