Älskade Mormor
Åkte efter jobbet igår till min mormor som då ligger på sjukhus efter att ha legat hemma på golvet i 2 dygn. Jag trodde att hon skulle vara bättre igår eftersom hon var så svag och trött/sluddrig i förrgår..så med hopp om det kommer jag dit och ser till min förtvivlan att det inte alls är bättre, tvärtom.
Till den punkten hade jag inte gråtit varit ledsen på de sättet då jag trodde på något vis att hon skulle bli samma gamla mormor så som jag minns henne. Men igår brast det för mig, jag klarade inte av att se när inte ens benen bar min stackar 68 åriga mormor. Tankar flög genom mitt huvud hur de har sett ut när hon låg där i sin lägenhet alldeles ensam och ynklig. Hon säger iallafall att hon är lycklig där hon är nu på sjukhuset och visst de är jag underbart glad för men samtidigt så känns de som att hon kunnat levt så mycket längre på egna ben? Men på något sätt så lade hon av att bry sig om sig själv redan för ca 10 år sedan då hennes sista karl dog i cancer, då orkade hon inte att ta hand om sig själv på samma sätt, visst var hon pigg men ex rökning, inte äta ordentligt, onyttig, inte gå ut osv. Nu när jag ser henne så svag får jag för det första dålligt samvete lite att jag inte varit där även om jag vet att mormor inte bryr sig om det, men det jag speciellt är uppriktigt ledsen över är att jag nu ser henne såhär svag som hon säkert ändå varit sig lika sista året men jag har inte sett det för jag har inte varit där. Usch jag önskar att hon verkligen känner sig lycklig och servad som hon säger och det tror jag på så ensam som hon har varit. Jag lämnade en nalle igår som jag köpte åt henne den var jättefin, den kan hon ha och krama om hon känner sig ensam tänkte jag(barnslig som jag är), hon blev glad.
Jag har aldrig varit med om att någon så nära har det så jobbigt och visst jag ska inte ta ut något i förtid hon kanske mår bra av detta trots allt när hon får hjälp och så.. men självklart är jag beredd på att det kan gå fort nu. Man har ingen aning och denna ovisshet. Jag har nu varit där 2 dagar i rad och ska nog inte dit idag utan jag väntar någon dag eller två det blir så jobbigt annars. Hadde svårt att somna igår och vaknade självfallet tidigt. Man har bara en sak i tanken och det är mormor.
Jag ska inte jobba idag heller jag orkar inte det, tror inte att jag tillför så mycket där heller.
Kämpa på nu mormor jag älskar dig!
Till den punkten hade jag inte gråtit varit ledsen på de sättet då jag trodde på något vis att hon skulle bli samma gamla mormor så som jag minns henne. Men igår brast det för mig, jag klarade inte av att se när inte ens benen bar min stackar 68 åriga mormor. Tankar flög genom mitt huvud hur de har sett ut när hon låg där i sin lägenhet alldeles ensam och ynklig. Hon säger iallafall att hon är lycklig där hon är nu på sjukhuset och visst de är jag underbart glad för men samtidigt så känns de som att hon kunnat levt så mycket längre på egna ben? Men på något sätt så lade hon av att bry sig om sig själv redan för ca 10 år sedan då hennes sista karl dog i cancer, då orkade hon inte att ta hand om sig själv på samma sätt, visst var hon pigg men ex rökning, inte äta ordentligt, onyttig, inte gå ut osv. Nu när jag ser henne så svag får jag för det första dålligt samvete lite att jag inte varit där även om jag vet att mormor inte bryr sig om det, men det jag speciellt är uppriktigt ledsen över är att jag nu ser henne såhär svag som hon säkert ändå varit sig lika sista året men jag har inte sett det för jag har inte varit där. Usch jag önskar att hon verkligen känner sig lycklig och servad som hon säger och det tror jag på så ensam som hon har varit. Jag lämnade en nalle igår som jag köpte åt henne den var jättefin, den kan hon ha och krama om hon känner sig ensam tänkte jag(barnslig som jag är), hon blev glad.
Jag har aldrig varit med om att någon så nära har det så jobbigt och visst jag ska inte ta ut något i förtid hon kanske mår bra av detta trots allt när hon får hjälp och så.. men självklart är jag beredd på att det kan gå fort nu. Man har ingen aning och denna ovisshet. Jag har nu varit där 2 dagar i rad och ska nog inte dit idag utan jag väntar någon dag eller två det blir så jobbigt annars. Hadde svårt att somna igår och vaknade självfallet tidigt. Man har bara en sak i tanken och det är mormor.
Jag ska inte jobba idag heller jag orkar inte det, tror inte att jag tillför så mycket där heller.
Kämpa på nu mormor jag älskar dig!
Kommentarer
Postat av: Anonym
hej... stackare o stackars din mormor.. jag har det oxå rätt jobbigt just nu.. astor är sjuk han har fått nån förgiftning och har dåliga levervärden därför... han sväller upp lite då o då och det var jättehemskt igår..orkar inte blogga om det.. men vi kanske ses imorron?
*kramar*
Trackback
